Om hjärnan är fullt upptagen med med att oroa sig över hur vi ska passa in och bete oss, om vi är under stark press eller stress, är rädda. Då är det inte neocortex som är aktiv, då är det reptilhjärnan eller känslohjärnan som styr och oftast är vi inte ens medvetna om det.
När vi går in i ett möte är det i hjärnans neocortex, vi vill att alla deltagare befinner sig. Det är här vi är logiska, analytiska, ser samband, är medvetna. Alltså där vi har våra kognitiva förmågor.
Frågan är, hur kan vi skapa de bästa förutsättningarna för att få deltagarna att vara i neocortex?
🧩 Att tillsammans sätta tydliga spelregler, skapa klarhet i vad som gäller och vilka förväntningar vi har
🧩 Ge förutsättningar för lyhördhet och lyssnande,
🧩 Att inkludera och involvera
🧩 Sårbarhet, tillit och empati
🧩 Uppmuntra lärande, testande – tillåt misstag
I mötesdesignen byggs detta upp i många steg och detaljer som ger en bra plattform för trygghet – vilket i sin tur ger bättre resultat.
